Facebook som jag är med i använder jag som ett sätt att hålla kontakt med de vänner som jag egentligen lika gärna skulle kunna träffa IRL. Känns ju lite knäppt när man tänker på det men det är enkelt och lite kul att hålla koll på sina vänner/kompisar. Det fungerar också enkelt om man vill hålla kontakt med någon som är på resa eller inte bor nära.
Vad det gäller Twitter så har jag inte haft någon kontakt med det hittills. Har inte känt något behov av ytterligare ett nätverk. Men ett sätt att ha en utbytesekonomi som Henrik Wideaus från Pedagogiskt centrum i Södertälje nämner verkar vara ett sätt som jag skulle kunna tänka mig att använda Twitter på. Att kunna byta idéer och tankar om sådant som man har svårt att lösa eller där kreativiteten lyser med sin frånvaro. Hur gör man det till en bra lärsituation, kan jag involvera mina elever i detta? Han nämner också att Skolverket via sina konferenser bör ge lärarna ett nätverk där man kan diskutera pedagogiska frågor. Det kan jag känna igen mig i att vi hela tiden själva ska hitta och söka det som kan hjälpa oss i vår profession, skulle önska att man ibland fick lite mera hjälp med det, skulle spara en massa tid och energi som man istället kan lägga på sin undervisning.
Riskerna med Sociala nätverk är att man lever via dom istället för i verkliga livet. Det tar också väldigt mycket tid. Det finns också en risk, i alla fall i ungdomarnas värld, att ditt mått på popularitet mäts i hur många vänner du har eller i hur många fräcka bilder du lagt upp. Det är en faktor som man bör diskutera med sina elever och även ta upp diskussionen om nätmobbing.
